bouldergrader

V GRADE 
Utvecklat i Hueco Tanks, Texas.
B GRADE 
Peak Bouldering. (Utdött system.)
FONT GRADE 
Systemet från Fontainebleau.
Traverses 
Traverser ges ofta sportgrad enl fransk grad.

Mer information om olika bouldergrader finns också på Rockfax hemsida URL: http://www.rockfax.com/publications/bgrades.html

De flesta system för att gradera boulderproblem är subjektiva och öppna uppåt. De graderar hur svårt det upplevs att klättra hela boulderproblemet från start till slut. De två vanligaste graderingssystem är Fontainebleau-grader och Hueco-grader, som båda har sitt ursprung i stora och populära boulderområden, Fontainbleau utanför Paris, och Hueco Tanks utanför El Paso, och därför blivit spridda över var sin kontinent.

Fountainebleau-skalan börjar på 2 och slutar för närvarande på 8. Två system för fingradering förekommer. Ursprunglingen fingraderades skalan med antingen minus (inf.) eller med plus (sup.), men nuförtiden använder nästan alla bokstäverna a, b, och c för fingradering. För problem i grad över 7a brukar även en ytterligare fingradering användas då de som är svårare för graden indikeras med ett +. Ibland används prefix som ”font” eller ”fb” för att särskilja att det rör sig om bouldergrader och inte franska ledgrader.

Hueco-skalan är numerisk och börjar med 1 och går för närvarande upp till 16. För att särskilja graderna från andra system används bokstaven ”V” för att indikera att det rör sig om ett system som påfanns av John ”Vermin” Sherman. Fingradering förekommer normalt inte för Hueco-grader, men eftersom V1 ursprunglingen sattes för högt så används ibland VB, V0-, V0 och V0+ för att indikera problem lättare än V1.

Tyvärr förhåller sig inte Hueco-grader linjärt till Fontainebleau-grader utan istället förhåller sig systemen ungefär som i tabellen ovan.

Ogawayama-grader, det japanska Dan-Kyu-systemet för bouldergradering är även det subjektivt och öppet uppåt.

På vissa ställen i Sverige och Norge har nordiska ledgrader används för att gradera boulderproblem, men detta bruk tycks utdött.

Ett annat utdött system är de brittiska Peak District-graderna, eller B-grader. B-grader användes i några guideböcker under 90-talet. I Storbrittanien används även engelska tekniska grader. De tekniska graderna är förvisso både subjektiva och öppna uppåt men graderar inte hur svår ett boulderproblem eller en led är i sin helhet utan graderar endast den hårdaste förflyttningen. De går för närvarande från 4a till 7b.

Den amerikanska klättraren och boulderpionjären John Gill införde på 50-talet ett subjektivt system för gradering av bouldering som var slutet uppåt men flytande nedåt. B1 skulle vara hårdare än kruxpassagerna på alla leder (detta var innan repklättring kunde säkras helt tillfredställande) och toppgraden B3 reserverades för orepeterade problem.